The Ugly Duchess

Den här tavlan målades av Quentin Matsys ca 1513. Jag vet inte varför jag gillar den så mycket, för vacker är den ju inte. Mer underhållande och rolig.

Det skall troligtvis inte föreställa någon specifik dam, utan mer en karikatyr på bedagade damer som inte riktigt längre hängde med i varken mode, eller hade förstånd nog att inse att de var gamla (det vill säga oattraktiva).

Damen håller i en ros, och det var förr ett tecken på att man var tillgänglig och letade en friare. Elaka tolkare menar att det är en rosknopp, en blomma som aldrig kommer att slå ut.

Tavlan hänger på The National Gallery i London.

Priscilla på Göta Lejon - men vad gör Pernilla där?

Priscilla Queen Of The Desert The Musical kommer äntligen till Sverige. Finally! Jag såg den för 2 år sedan i London och det är verkligen en feelgood-musikal, med packat med underbara disco-hits. Det bästa tyckte jag var när jag såg musikalen, att drugorna mimar till live-röster. Rösterna är nån sorts musor som hängde uppe i taket, som några sorts disco-änglar som strödde glitter-disco över scenen, drugorna och framför allt publiken. Snyggt!

Nu kommer musikalen till Sverige, och jag skall inte säga att jag är jätteimpad över ensembeln - ännu. De stora poster-anmnen är Björn Kjellman och Pernilla Wahlgren. Björn skall spela könsbytar-Ralph och Pernilla antar jag skall spela ex-hustrun till Anthony "Tick" Belrose. Jag får nästan för mig att Wahlgren-familjen är någon sorts musikal-maffia som har hållhakar på alla stora "arenor" som Göta Lejon, Cirkus och Oscars. De är ju fan med överallt! Säger inte att Pernilla inte har talang, men herregud NÅN roligare än henne kunde de väl skitit ur sig till den här musikalen? Pernilla känns lika Priscilla som Stefan & Krister.

Nåja, det blir säkert jättebra. Vad kan gå fel, jag gissar de är hårt styrda av hur musikalen skall sättas upp, de köper väl musikalen med massa villkor och regler, Priscilla skall se lika dan ut här som i Sydney, London och New York. Ungefär som en Big Mac skall smaka likadant välden över. 

Musikalen följer handlingen ganska väl från originalfilmen, The Adventures of Priscilla, Queen of the Desert. Dock har de kapat bort de mindre muntra delarna av filmen, bland annat misshandeln av en av drugorna råkar ut för, och vad hela deras roadtrip egentligen ger dem för erfarenheter. Å andra sidan så har de kvar den asiatiska kvinnan som skjuter ut pingpong-bollar ut ur sin murva. Detta förstärks ännu mer med att de under tiden spelar låter "Pop Muzik". Skoj :)

Jag skall se Priscilla på Göta Lejon, skall du? Hoppas det, för det här är i grunden en kul, underhållande och depp-fri musikal! 

Nude Harlem Shake

Såhär skall en Harlem Shake göras. Nakna, med halvbånge i duschen tillsammans med sina 20 närmsta manliga vänner. Word!

Boy London - kan du köpa i London

Som gammal Boy George-fan så är klädmärket BOY LONDON lite extra speciellt. Boy George bar kläder från det företaget väldigt mycket under sena 80-talet, och var (om jag minns rätt) även delägare i företaget.

Nu finns det att köpa igen! Det finns både opior på stan lite här och där, men om man vill ha originalet så finns det på Selfridges (och originalet är alltid bäst).

Skyltfönster , Selfridges 2012.

Moderskeppet inne i Selfridges.

Skyltfönstret, Sick, Redchurch St, East London

Vill man hitta ORIGINAL-original BOY London, så hittade jag en second hand som heter Sick, i korsningen Redchurch Street/Brick Lane. De sålde nästan bara Boy London-kläder. Dyrt! Men nostalgifaktorn var tokhög. Lika hög som jag blev när jag gick in där. Jag ville köpa allt!

Vad bögig han är

Hej, jag är tillbaka i bloggvärlden. Kanske bara ett litet gästspel, vi får se.

Hade släkten på besök i helgen och den eviga debatten om man skall få säga "negerboll" eller inte kom upp.

Min ståndpunkt varr ganska enkel. Nej man skall inte säga ordet negerboll och heller inte neger.

Jag fick genast mothugg. "Så har vi ju alltid sagt, negerboll vet ju alla vad det är, det är inget rasistiskt". "Jag menar ju inget ont när jag säger neger".

Så är det ju säkert, jag anklagar inte min släkt att vara rasister eller se ner på svarta. Vad jag menar är att när man kastar ur sig ord utan att tänka på vem som hör det, så kan man fakstisk såra de som hör på.

Jag gav dem ett exempel för att de skulle förstå vad jag menade. Häromdagen var jag på gymet och i duschen efteråt så stode det några killar som också duschade. De diskuterade en till dem gemensam vän. Jag hörde inte exakt vad denna vännen hade gjort, men en av killarna i duschen sa "fan han är ju sä jävla bögig". Eftersom jag är bög, och får höra ordet "bög" i en nedsättande kommentar, så känns det inte särskilt lustigt. Killen i duschen menade kanske inte något med det, men det har blivit en så självklar grej att kasta ur sig utan att tänka. Utan att tänka på vilka som hör honom säga vad, och kanske till och med utan att veta om hans polare i duschen kanske var bögar.

Ordet bög tycker inte jag är lika laddat som ordet neger, neger har en mycket tyngre historisk innebörd. Men jag tycker ändå att principen är densamma.

Jag hoppas och tror att våra gäster i helgen förstod vad jag menade. Ibland måste man tänka lite utanför sin bekväma vita, hetrolåda och se lite hur andrakan känna och tycka. Allt är inte så självskrivet och serverat på silverfat för alla.  Bara för att man själv inte anser något vara fel, så kan det ju finnas andra som verkligen tycker det.

Frågan är vem som skall ändra på sig.