What would Tabitha do?

Tror inte jag behöver säga att jag jag tycker om Mia, alla som känner mig vet nog det vid det här laget och jag har bloggat om henne tidigare. Mia känner jag är den där personen som jag vill vara (fast jag behöver inte byta kön kanske), hon verkar så lugn och hel, så öppen och ärlig. I alla fall den del av henne man ser på TV och hör av i radion. Fastän vi bor i samma stad, nåja nästan, så har jag aldrig sett henne, varken när hon uppträtt eller på stan. Såg jag henne på stan skulle jag vilja göra en Waynes-world-we're-not-worthy-hälsning.

Här är två klipp från hennes föreställning "Dyngkåt och hur helig som helst".
Köp hela föreställningen på DVD. Det är en order.



"Jag hittar ingen att leva med, men nu har jag förstått att det är mitt eget fel. Det ger en enorm källa till glädje det."




Mia på Grötö har jag sett alla avsnitten på. Intervjuerna med olika kändisar är bra, men för mig är den stora behållningen Mia själv, eller egentligen hennes "alter ego" Tabitha. Tabitha säger de där självklara sakerna, på ett sätt som för henne är så tveklöst. Det är så det är.

Till exempel varför Tabitha aldrig fick orgasm här hon var 20: "Dä va ju för att en drog in magen sôm en aldri köm". Den meningen sammanfattar allt. Man hade så kasst självförtroende och åmade sig och gjorde sig till för den som man hade sex med att man glömde bort att njuta själv. Eller glömde bort varför man ens hade sex med den där killen man aldrig sett innan.

Att alla är lika inför döden, det kunde Tabitha ingyga som jobbar på långvården. Där låg alla, rika som fattiga, bönder eller kungligheter. "Det är lite gôtt det där med döden. Den kruser inte för nôn."

På mitt jobb har jag nu satt upp en bild på Tabitha. Varje gång jag inte vet hur jag skall göra, varje gång jag undrar vad jag skall säga eller tänka om något, så tänker jag: What would Tabitha do?