Jag vet inte varför, men jag kan i ena sekunden vara hur lycklig som helst, jag kan känna "vad bra jag har det". Jobbet funkar, förhållandet går bra, jag tränar bra, jag äter (nästan bara) nyttig mat och dricker måttligt med alkohol (för det mesta).
Sen kan jag bara höra en låt, eller se en film för att jag skall bara känna en hopplöshet välla in över mig, ett vemod som tar ner mig från mitt bra humör, ner till "jag skiter i allt, lika bra jag är singel och flyttar nånstans där jag inte känner nån"-humör.
Det kan vara någon som säger något till mig, eller ibland INTE säger något.
Jag får svårt att komma upp igen, känna mig okej igen. Och det är svårt att försöka spela glad och nöjd, för att inte säga omöjligt, med den klump i magen jag känner då.
Idag lyssnade jag på den här låten, för första gången. Alison Moyets nya låt When I Was Your Girl.
Jag har alltid älskat Alison, hennes röst är helt fantastisk, lika själfull som Arethas. Jag blev helt knockad av denna, och sitter här nu med en klump i magen, ett vemod som jag inte vet vart det kom från.
Låten handlar om ett fårhållande som fick ett olyckligt slut. Jag tror många gånger att allting bra någon gång kommer att ta slut. Det är en cynisk inställning kanske, och beror kanske på att man är skillsmässobarn, vad vet jag. Men det jobbiga är att jag känner så även med mitt förhållande. Förhållandet är jättebra, "men det kommer säkert ta slut, för det gör ju allt fint". Fan vad jag hatar den känslan.
Vad kommer det sig? Är det något felgängat i mitt psyke, behöver jag mer D-vitamin eller vad beror det på? Jag vill bara åka hem, vara ENSAM, vara introvert och värka ut vemodsklumepn i magen. Men hur gör jag det utan att såra min älskade?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar