♥ ♥ ♥ ♥
Igår såg jag Pedro almodóvars nya film, The Skin I Live In (La piel que habito). Det första som slog mig när jag bara hade sett filmen några minuter var "Jävlar vad snyggt allt är!". Som alltid så skall man se en Almodóvarfilm om man är sugen på att styla om sitt hem, för här finns allt det senaste, snyggaste och helrätta stilen som du bara kan tänka dig, utan att bli töntigt modernt. Det är en sån där känsla: "Åh, det vill jag ha! Och det med, och det med! Jag vill ha allt!". Älskar't.
Och som alltid så är varenda kameravinkel, kameraglidning och ljussättning uträknad i detalj, vilket är en fest för mitt öga att titta på. Här är Almodóvar oöverträfflig!
Handlingen då, är den så viktig i Pedros filmer? Självklart, när man slutar tänka på allt det snygga på ytan så brukar han ju komma med ett ofta väldigt allvarligt budskap, eller känsligt ämne, inlindat i klassiska romanser och förvecklingar.
Så vad är Almodóvars budskap med den här filmen? Ja utan att avslöja hela twisten på filmen (för det finns det ju allt som oftast i hans filmer), så ser jag det som att han vill ställa oss frågorna "Vem är du? "Vad är ditt Jag"? Är ditt jag något du själv identifierar, eller låter andra identifiera åt dig?
När jag gick från bion igår så tyckte jag filmen var ganska....platt. Men nu när det gått en dag så känner jag inte alls så. Filmen säger väldigt mycket, men budskapet målades upp väldigt subtilt och med små penslar. Man fick tänka på filmen och handlingen efteråt för att pussla ihop det hela. Det älskar jag, det är underbart att sett en film som varar i ens sinne efteråt och som växer (i bästa fall) och mognar med tiden. Jag vill se filmen igen, när den släpps på DVD och se om jag upplever filmen på samma sätt, när man vet handlingen innan.
Skådespelarna i filmen har ett par giganter inom Amodóvar-filmerna. Antonio Banderas och Marisa Paredes. Antonio vet nog de flesta vem han är och vad han gjort. Marisa har varit med i 2 av mina all time favoritfilmer av Almodóvar; Höga Klackar och Allt Om Min Mamma. Hennes skådespeleri är alltid fängslande, speciellt i hårt dramatiska scener, då är hon i sitt ässe! Sedan var det en för mig okänd skådis, Roberto Álamo, som var muy sexy! Hoppas få se mer av honom igen, fast man fick se det mesta av honom redan i den när filmen, om man säger så....
Igår ville jag ge filmen 3 av 5 möjliga. Nu ändrar jag mig. Den får 4 av 5. Det här är så mycket bättre än de senaste filmerna av Almodóvar, nu känns det som han hittat tillbaka igen, mer till sitt "gamla Jag". Vad nu det är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar