måndag 26 september 2011

Min recension av Nina Hagen-konserten i lördags

Jag har verkligen gillat Nina Hagen sedan jag var liten. Hennes utstrålning, hennes mod att vara den hon vill, och jag har alltid gillat hennes musik. Okej jag har inte rusat ner till affären för att köpa alla hennes skivor, men jag har alltid lyssnat på henne, allt ifrån Pank-albumet till den senaste albumet Personal Jesus.  Därför blev jag så glad att hon äntligen skulle komma till Göteborg. Äntligen skulle jag få se henne LIVE. Vilken grej!

Jag var lite för sent ute när jag skulle köpa biljetterna, så jag fick tag på platser på läktaren. "Skymd sikt" stod det på biljetten, som vi köpte på Ticnet (de som arrangerade konserten är "Kultursamverkan Svenska kyrkan"). Okej tänkte jag, då får man kanske stå upp, eller böja sig framåt lite för att se någorlunda. Det är väl okej, bara man ser något, och att man hör Nina spela.

Glada i hågen kom vi till Annedalskyrkan och hittade vår ingång och gick upp på läktaren. Jag blev genast så besviken. Vi insåg snart att vi inte skulle se NÅGOT alls av scenen. Jag blev så besviken, för om man vill på en Nina Hagen-konsert, så vill man väldigt gärna även SE henne, det är liksom halva nöjet.

Vi hade ändå bra platser, de som satt bakom oss, såg nog knappt taket ens. Det var fler än vi som var besvikna. Folk gick innan konserten började, och de som satt kvar, såg inte direkt glada ut. Jag ställde mig upp på min stol, och då kunde jag se predikstolen i alla fall. Jag tänkte, kanske står Nina där uppe och sjunger, då kan jag se lite.

Konserten började, och det var då som jag verkligen kände att vilja pissbiljetter som Kultursamverkan Svenska kyrkan sålt till oss. Vi hörde inte ens nåt. Det fanns högtalare uppe på läktaren, men de var så kassa, vi hörde mest ekot av det som spelades nere vis scenen, så det blev dubbelt ljud. Jag hörde nåt "Halleluja" nån gång, nåt "Personal Jesus" här och där, men jag kunde knappt följa med i vad hon sjöng, framför allt kunde jag inte höra ett skit av vad Nina sa mellan låtarna. Efter ca 30 minuter lämnade vi kyrkan.

Visst, biljetten kostade 100 kr, så det var väl inte hela världen, men det var inte pengarna jag kände mig lurad på, utan upplevelsen.

Det som skulle blivit en riktigt bra kväll, slutade med total besvikelse. Tack och lov hade vi starkstprit hemma, den whiskyn satt bra när vi kom hem, kan jag säga, för fy vad besviken jag var, och fortfarande är.

Svenska Kyrkan, varför sålde ni dessa biljetter? Är inte girighet en dödssynd?

Här kan du läsa GPs recension av Nina Hagen.

GT/Expressens recension läser du här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar