♥ ♥ ♥
Sådär. Då är uppföljaren till The Fame Monster släppt, och förväntningarna är såklart skyhöga. Skall Gaga lyckas leva upp till monsterhittarna Telephone, Bad Romance, Alejandro och genombrottet Just Dance?
Born This Way, titeln på albumet, och även titeln på första singelsläppet från albumet, är inte dåligt. Men det är inte jättebra heller. Det är lite sådär B-sidospår, (för er som inte har upplevt vinylens tid, så fråga någon vuxen vad en B-sida är). Det är melodiöst, men inte skitbra, det är snyggt producerat för det mesta, men det sticker inte ut.
Det finns undantag givetvis. The Edge Of Glory är supersnyggt producerat, Gagas röst låter fläckfri och medlodin är klockren. En av de bästa och mest uppenbara låtarna på albumet.Saxofonsolot i mitten av låten ger alla som upplevt 80talet rysningar av välbehag och igenkänning (Thorn In My Side, någon?). Snyggt!
Scheiße är ett annat spår som jag fastnade för, den är Scheißebra, så att säga! Rått, snyggt melodiskt och kommer bli en Scheißebra floorfiller! GAGA TANZEN!
Yoü And I är rocklåtensom känns mest ärligt, och återigen är Gagas röst väldigt bra här, snyggt. Hon kan ju sjunga väldigt bra, tösen. Snygga ösiga trummor med.
Government Hooker, Heavy Metal Lover och Judas är andra låtar som funkar, men inte mer, det låter väldigt.... Lady Gaga, och då inte på ett nytt och fräscht sätt utan mer tjatigt.
Så utav 5 möjliga, så får albumet ♥♥♥ svaga hjärtan av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar