I dagens nätupplaga av Aftonbladet kan man läsa om Fredricks lycka, att han och hans bästis skall få barn.
Jag tycker det är fantastiskt! vilken lycka de måste känna att de skall bli föräldrar. På samma sätt som alla andra känner lyckan när de får beskedet att de är med barn.
Detta är ju ett noga planerat barn, ett barn som de verkligen försökt att få till, som de över allt annat vill ha. Det är ingen graviditet som blev till av misstag, det är inget barn som kom till av slumpen, på fyllan eller för att någon kondom sprack.
Det här barnet är efterlängtat! Den kärlek det här barnet kommer få kan ju inte någon kunna tvivla på, eller?
Några röster säger att det är egoistiskt att skaffa barn på det här sättet. Man tänker BARA på sig själv, och inte på barnet. Skall man vara riktigt hård, så är det väl så för alla? Man skaffar ju inte barn för det blivande barnets skull? Man skaffar ju barn för att man vill ha barn. Den/de personer som skaffar barn, gör det ju för att de har en längtan till barn, de känner en saknad hos sig, som de vet beror på att de inte har barn.
Fredrick och din bästa vän, jag säger bara grattis och all lycka i världen till ert kommande kärleksbarn!
Jag håller helt med!
SvaraRadera